Innovationen av fotografiet

Camera obscura

Berättelsen om fotograferingens historia tar sin början med beskrivningen av principen bakom “Camera obscura”. Denna metod att projicera bilder beskrevs redan på 400-talet f.Kr. av den kinesiske filosofen Mozi. Även Aristoteles har skrivit om principen på 300-talet f.Kr. Camera obscura som betyder “mörkt rum” är ett helt mörklagt rum där man släpper in ljus genom ett litet hål i väggen. Då projiceras en uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet på motsatta väggen. Leonardo da Vinci och andra konstnärer använde sig av denna princip för att göra bättre skisser. Kameran, som ju är en apparat för att fånga ljus, fick sitt namn härifrån.

Camera lucida

1806 patenterades ett hjälpmedel för konstnärer som kom att kallas “Camera lucida” som betyder “ljust rum”. Det är en anordning som med hjälp av linser projicerar det som konstnären vill avbilda ned på dennes skisspapper. Konstnärerna använde uppfinningen till att rita upp stödjepunkter och konturer för att få rätt proportioner på till exempel porträtt. Hjälpmedlet hade beskrivits redan 1611 av Johannes Kepler men det “återupptäcktes” i början av 1800-talet.

Daguerreotypi

Hittills hade man fått en suddig bild på en vägg eller ett skissark som man fick rita av. Sedan flera hundra år kände man till att silveroxider påverkades av ljus. Under det tidiga 1800-talet experimenterade många med att fånga bilder med hjälp av plåtar bestrukna med olika kemiska preparat. Fransmannen Joseph Nicéphore Niépce var en av dem. 1826 framställde han det som idag är det äldsta bevarade fotografiet. Bilden kallas för “Utsikt från ett fönster” och det är precis vad bilden visar. Niépce hade exponerat en plåt bestruken med en asfaltsblandning under åtta timmar. Resultatet blev en bild av några hustak, där man tydligt ser att ljuset har kommit från olika håll under den långa exponeringen. Niépce började samarbeta med Louis Daguerre som efter Niépces död 1833 kunde utveckla tekniken ytterligare. Daguerre sålde sin uppfinning till den franska staten 1839 som genast släppte tekniken fri för alla att använda.

William Henry Fox Talbot

Engelsmannen Talbot utvecklade 1841 en teknik för att överföra fotografier från negativa bilder på papper till positiva kopior på papper. Han ville dessvärre ha ersättning för alla bilder som framställdes med denna teknik så den slog aldrig igenom på bred front, eftersom det var fritt att använda daguerreotypin.

John Herschel

Herschel var främst en astronom som direkt såg fördelarna med fotografi inom sitt fält. Han kom därför att utveckla fototekniken med en rad uppfinningar. Herschel var först med att använda glasplåtar som exponeringsyta 1839. Hans första glasplåt finns fortfarande kvar. Han upptäckte natriumtiosulfat och dess effekter på silversalterna som användes på de fotografiska plåtarna. Genom denna upptäckt blev det möjligt att fixera bilderna permanent. Herschel upplyste både Talbot och Daguerre om sina rön. Glasplåtar ersatte de tidigare använda kopparplåtarna under andra halvan av 1800-talet. Det var Herschel som först använde ordet fotografi – som betyder “ljusskrift”.

Att man kan fånga ljuset som är en typ av strålning är intressant. Andra typer av strålning är t.ex. radonstrålning. som bör kontrolleras av radonmätning stockholm, röntgenstrålning och gammastrålning. Ibland säger vi vågor i stället som radiovågor och mikrovågor.