1608 råkade tre holländare få samma idé: kikaren. Den som var först med sin patentansökan hette Lippershey och var glasögontillverkare. Det sägs att han fått idén efter att ha sett hur två pojkar lagt ihop ett par linser och på det sättet fått en väderkvarn att se större ut.
I Italien hade astronomen Galileo Galilei länge längtat efter någon form av instrument för att bättre kunna observera stjärnor på himlen, och inspirerad av kikarkonceptet lyckades han 1609 få fram ett instrument som kunde förstora 30 gånger. Han kallade det för teleskop, och med det studerade han solfläckar och upptäckte månarna runt Jupiter. Trots att han var mycket glad i sitt teleskop, så var det ännu inte helt fulländat. Man kunde inte se hela månen genom det utan bara en fjärdedel, och linsglaset var dessutom gröntonat då det innehöll en viss järnhalt.
Nästa man att ge sig på projektet var Tycho Brahes gamla assistent Johannes Kepler 1611, men han lyckades inget vidare. Det skulle dröja ett par decennier innan Christoph Scheiner kunde vidareutveckla Keplers teleskop och fullända det så att bilden blev skarp, och teleskopet blev ett ovärderligt verktyg i astronomisk forskning.
