Kilskrift och hieroglyfer

Kilskrift uppkom i den sumeriska delen, Sumer, i södra Mesopotamien, och användes i Främre Orienten, Mindre Asien samt Främre Asien från ca år 3 200 f.Kr till tiden för Kristi födelse. I Mesopotamien användes det av bl.a babyloniska, sumeriska, arameiska och assyriska folk för att skriva sina respektive språk. Det var det vanligaste skriftspråket i området och skrevs på lertavlor med kilformiga tecken. Man har även hittat prov på kilskriftens föregångare som använts i årtusenden innan skriftspråket tog form, och kan se att tecknen har utvecklats från små lerfigurer föreställande diverse föremål. Från början var kilskriftstecknen baserade på bilder, så kallade piktogram, men stiliserades efterhand till abstrakta tecken som trycktes in i mjuk lera och som sedan fick torka. Man fick arbeta ganska snabbt innan leran torkade. Tecknen var uppbyggda av streck och pilar, vilka skapades av en kilformad penna gjord av vassrör eller träpinnar. Vissa tecken baserades på läten (fonogram) och andra på ord (logogram).

Tecknen kontrollerades av prästerna, som reglerade dess antal från 2 000 tecken och nedåt, tills det bara fanns omkring 600 olika tecken att lära in.

Man har hittat lertavlor med kilskrift som behandlar alla möjliga ämnen i vardagslivet, från tempelförvaltning, registrering av egendom, penningsummor, markuthyrning, yrken och deras arbetstider, diverse minnesanteckningar etc.

Kilskriften inspirerade antagligen till uppkomsten av de egyptiska hieroglyferna ca år 3 000 f.Kr. De har ungefär samma konstruktion med en blandning av bl.a fonogram och logogram. Många tror att hieroglyferna är baserade på bilder, s.k piktogram, och det var den missuppfattningen som gjorde att det dröjde innan man lärde sig tolka hieroglyferna på rätt sätt.

Hieroglyferna återger bara konsonanter, vilket blev ett problem för t.ex Alexander den store när han invaderat Egypten och skulle meddela sig med folket på deras eget språk, och inte ville bli kallad Lxndr, eller ännu värre – att egyptierna skulle hitta på vokalerna i hans namn så att han skulle riskera att bli kallad t ex Olyxyndir… Han såg genast till att vokaler lades till i hieroglyferna, precis som i hans eget språk, grekiskan.

Det forntida Egypten hade en rik mytologi med gudar som hade hand om det mesta. Guden Thot var skriftens och vishetens gud, och var bl.a mycket annat protokollförare i De två sanningarnas hall, där de dödas hjärtan vägdes mot gudinnans Maats fjäder. Även gudinnan Seshat förknippades med skriften (sesh betydde “skrift” på fornegyptiska) och skriften sågs som en gåva från gudarna till människorna.