Alfred Nobel var en nyfiken herre, inte minst på explosiva saker, med så småningom inte mindre än 355 patent på sitt samvete.
Han var mycket nyfiken på nitroglycerin och fast besluten att komma på ett sätt att kontrollera det. Nitroglycerin är en oljeliknande vätska som kan explodera mycket lätt om den utsätts för slag. Eftersom det inte gick att få det att explodera med stubin var han tvungen att komma på något annat sätt, varpå han uppfann tändhatten. Den var av koppar och innehöll knallkvicksilver och en stubintråd som fick den att explodera. Han tog patent på den 1864, och strax därefter startade han företaget Nitroglycerin AB tillsammans med sin far.
Att ämnet inte var att leka med fick de bittert erfara ett par år senare, närmare bestämt 1868, när deras nitroglycerinfabrik exploderade och 14 anställda omkom, troligen p g a slarv från en av de anställdas sida.
1874 inträffade ännu en explosion på fabrik
en. Nu dog åtta personer i branden och ångbåten ”Baltzar von Platen”, som fraktat salpeter till fabriken, förstördes.
Alfred Nobel ville komma på ett sätt att göra ämnet mer stabilt, och experimenterade med att blanda ut det med andra ämnen, t.ex cement, sågspån och kol, men det fungerade inte.
Till slut, genom en märklig ingivelse, lyckades han skrapa fram ämnet kiselgur som fanns på stränderna vid floden Elbe. Han blandade det med nitroglycerinet, fick fram en smidig deg och fann att det fungerade utmärkt. Han kallade sin skapelse för dynamit (ifrån grekiskans ”dynamis” – kraft) och fick patent på den 1867.
Den gjorde succé i världen, istället för att vara tvungna att nöja sig med det svagare svartkrutet vid exempelvis bergssprängningar kunde man nu använda dynamit med betydligt bättre sprängkraft. Nobel fortsatte förbättra dynamiten och fick fram spränggelatinet, som nu är det mest använda sprängämnet i Sverige.
