Precis som med pappret så är boktryckandets konst också en kinesisk innovation. Redan på 500-talet trycktes det böcker i Kina så det stod härliga till, och på 900-talet kunde man där köpa en uppsjö av billiga böcker. I början på 1400-talet stod det 4000 tryckta böcker i den kinesiske kejsarens bibliotek, medan den portugisiske kungen vid samma tidpunkt endast ägde sex böcker.
Istället för att använda lösa bokstavstyper så använde kineserna länge en teknik som kallades träblockstekniken. Man skär då ut en hel boksida i trä, vilket är betydligt mer oflexibelt och tidsödande, men pga billig arbetskraft så fick de det att fungera ända in på 1800-talet.
Även i Europa började man på 1400-talet trycka böcker i mindre ska
la, och använde då, precis som kineserna, träblockstekniken.
Men i mitten av 1400-talet kom så den man som skulle starta en revolution inom boktryckandet – tysken Johann Gutenberg. Han förbättrade processen i flera steg: han började med lösa bokstavstyper, som istället för trä var gjorda av en blylegering. Dessa kunde man sätta ihop i rader och kombinera till ord och meningar, och dessutom återanvända igen och igen.
Inspirerad av vin- och oljepressar förbättrade han även själva tryckpressens konstruktion och tog också fram tryckfärg av hög kvalitet. Efter detta ökade boktryckandet i Europa oerhört snabbt.
