De allra första kullagren tror man att romarna använde, men då var kulorna av trä och man får förmoda att friktionen var rätt besvärlig.
Leonardo Da Vinci tillskrivs kontruerandet av ett mer modernt kullager, men det hade fortfarande sina problem.
När Sven Wingquist 1899 började sin anställning på Gamlestadens fabriker i Göteborg var det meningen att han skulle sköta fabrikens maskiner i egenskap av driftsingenjör, men han kom att tillföra verksamhete
n väldigt mycket mer än så.
Marken under fabriken bestod av blålera, vilket gjorde att hela fabriksbyggnaden i princip låg och guppade på ett gungfly, med sättningar och lutande plan som följd. Detta gjorde att de gamla lagren till slut skar p g a lutningen. När nya lager skulle beställas visade det sig att det var ett halvårs leveranstid, vilket gjorde Sven Wingquist mer än otålig och fick honom att fundera på andra lösningar. Snart hade han lyckats konstruera
ett lager som tålde sneda belastningar.
1907 var han färdig och succén blev stor. Detta ledde till att han blev VD för Svenska Kullagerfabriken, SKF, en avknoppning av Gamlestadens fabriker, som fortsatte finslipa kullagerinnovationerna.
De grundade också Volvo, som först inte gick så bra och som de nästan höll på att sälja iväg till USA 1929. De ångrade sig som tur var.
