Tändstickor har använts sedan lång tid tillbaka.
Svavelstickan var en tidig variant, men hade egenheten att den bara tändes om man stack in den i elden… Därav förfelades ju syftet en smula, tills en alkemist vid namn Henning Brand lyckades framställa vit fosfor 1675. Denna kunde förvaras i en försluten flaska, och när man stoppade ner svavelstickan i fosforn fattade den eld.
Runt 1820 uppfanns de första strykstickorna i England. De var å andra sidan lite väl lättantändliga då de fattade eld oberoende av vad man strök dem mot. Ibland började de brinna i sin ask för att de gnidits mot varandra.
1844 tog uppfinnaren och kemisten Gustav Erik Pasch patent på en tändsticka som inte
kunde tändas mot något annat än sitt eget plån. I och med detta startade Jönköpings Tändsticksfabrik 1845 och blev snabbt en storindustri. Inom några år var den en av Sveriges viktigaste industrier, och även en plats för nya innovationer inom massproduktion och mekanisering. Ett 40-tal fabriker fanns runt om i Sverige under slutet av 1800-talet.
Säkerhetsstickan gick på export och blev Sveriges ledande exportprodukt varpå den även satte Jönköping på världskartan.
Då detta var innan globaliseringen var det inte tal om internationella översättningar på förpackningarna, det stod ”Tända endast mot lådans plån” även på askarna som gick utomlands. Vissa trodde att den för dem obegripliga meni
gen, var företagets adress, och det finns uppgifter om att brev adresserade till ”Tanda endast mot ladans plan” trots allt kommit fram till tändsticksfabriken.
1912 började Ivar Kreuger bygga sitt tändsticksimperium, med utgångspunkt i sin egen familjs tändsticksfabriker, varpå han sedan köpte upp allehanda småfabriker. Han krönte det hela med att köpa Jönköpings Tändstickfabrik och sedan grunda Svenska Tändsticks Aktiebolaget.
Man satsade hårt på den grafiska formgivningen på förpackningarna, och Solstickan från 1936 är fortfarande Sveriges mest kända etikett.
Tändstickimperiet gick i kras vid börskraschen 1929 och Kreuger tog sitt liv.
