Den första idén om blixtlås var inte svensk, utan kom från amerikanen och ingenjören Whitcomb Judson som fick patentet 1891. Det verkar dock ha varit en tämligen omöjlig konstruktion med lös löpare och krångliga häktor. Det krävdes en manual för att använda det, och inte ens då blev resultatet särskilt bra.
Då han gillade att tänka komplicerat blev det inte bättre när han gjorde ett nytt försök 1893, resultatet liknade mest en tandställning med massor av små hakar och ett kråkbo av ståltråd.
Det var inte förrän svensken Peter Aronson flyttade till Amerika och fick anställning på Judson
s firma 1903 som ett användarvänligt blixtlås började ta form. Han förbättrade konstruktionen och specialiserade den för att passa tidens komplicerade kvinnokläder, så att det skulle vara möjligt för kvinnor att klä sig själva utan att behöva påklädare.
Han lyckades dock inte få dem riktigt pålitliga, det hände allt som oftast att de gick upp, eller fastnade, i de mest olägliga situationer.
Detta skulle lösa sig inom kort när hans svärson Gideon Sundbäck kom till undsättning. Han tog över firman och lyckades utveckla blixtlåset så att det såg ut som det gör idag. Han konstruerade även en tillverkningsmaskin som gjorde tillverkning snabb och billig. 1914 var blixtlåset ute på marknaden, till allas stora glädje.
