Papper och papyrus

Man brukar säga att Cai Lun i Kina var den första som började tillverka papper, i det utförande som vi känner till, år 105 e.Kr. Dock framställdes liknande pappersprodukter i Kina redan runt år 200 f.Kr, men med en annan tillverkningsprocess.

Papperstillverkningen hölls sig länge innanför Kinas gränser, men på 600-talet hade japanerna fått hum om hur man gjorde och påbörjade egen papperstillverkning.

År 751 kom papperstillverkningen till Samarkand, som första land efter Kina och Japan. Efter det dök den upp i Bagdad och runt år 800 reste grekerna till Asien för att lära sig papperstillverkning på ursprungsplatsen. På 900-talet började man med storskalig papperstillverkning i Kairo, Egypten, och det fanns snart säten för papperstillverkning i de flesta länder runt Medelhavet och bortåt Asien.

Inte förrän i mitten på 1300-talet gick det att få tag i papper i Skandinavien, och det skulle dröja ytterligare ett antal decennier innan det blev vanligt förekommande och konkurrerade ut pergamentet.

Medan man i Kina använde pappersmassa gjort på växtdelar använde man i den europeiska papperstillverkningen främst lump, dvs tygrester, enligt arabiskt recept, ända fram till mitten på 1800-talet, då man kom på en metod att bearbeta trä till pappersmassa. Det var också under 1800-talet som man började tillverka papper på industriell väg.

Papyrus var en annan variant av pappersliknande material som uppfanns i Egypten och länge var det dominerande skrivmaterialet i Europa. Det gjordes av en vattenväxt, Cyperus Papyrus, som främst växer i de östra delarna av Medelhavsregionen.

Ordet papper kommer från papyrus, som är ett grekiskt ord.

Det äldsta skrivna papyrusarket man hittat är från 2600 f.Kr, och skrivet när faraon Djoser regererade i Egypten.

Under 900-talet konkurrerade papper och pergament ut papyrus som skrivmaterial och den egyptiska tillverkningen upphörde. Den återupptogs igen först på 1960-talet, och eftersom ingen då längre visste hur man gjorde fick man i början pröva sig fram.