Popkollo - fristad för tjejer

Popkollo är ett musikläger för unga tjejer som startades sommaren 2003 i Hultsfred. Det 7-10 dagar långa lägret innehåller en bred introduktion i musikens värld med instrumentworkshops, handlett repande i band, inspirationsworkshops med artister från musikbranschen, låtskrivande, studioinspelning och en stor avslutningskonsert bland annat på schemat. Kollot skapar en fristad för tjejer att utveckla en identitet som musiker och artister, i ett sammanhang med andra tjejer som delar deras intresse och verksamma artister som förebilder. Popkollo är en långsiktig och förebyggande satsning för att på sikt uppnå en jämställd musikbransch och i förlängningen ett jämställt samhälle.

SPRIDNING I dag finns Popkollo på åtta orter i Sverige - Hultsfred, Umeå, Göteborg, Malmö, Botkyrka, Norrköping, Karlshamn och Östersund, sommaren 2009 hade Popkollo sammanlagt 350 deltagare. Riksorganisationen Popkollo startades hösten 2006 och har i dag 8 medlemsföreningar med ett samlat medlemsantal på ca 1600 personer.

MUSIK, ROLL OCH IDENTITET Den grundläggande analysen bakom Popkollo är att samhället för tjejer brister i många av de grundläggande förutsättningar som krävs för att stimulera och fullfölja ett musikintresse. Och med det menar vi inte utrustning, replokaler och arenor – haken ligger snarare i värderingar, kulturella normer och förväntningar På Popkollo får deltagarna vara musiker i första rummet istället för tjejer. Under tio dagar byggs deras identitet främst kring en aktiv och självvald roll i en grupp, i egenskap av trummis, gitarrist, basist, sångerska eller keyboardist. De får med andra ord möjligheten att känna sig existensberättigade i rollen som musiker, något som många av dem aldrig fått göra, även de som spelat innan de kommit till Popkollo.

FRAMÅT OCH EKONOMI Om vi tilldelas bidraget från Gemensam Styrka kommer pengarna gå direkt till verksamheten i form av t ex: - Lokal- och -instrumenthyra - Subventionerad deltagaravgift till tjejer som inte har möjlighet att betala hela den ordinarie deltagaravgiften - Lön till musikhandledare och fritidsledare som tidigare arbetat ideellt

Popkollo började en gång som ett projekt, och har fram till i dag drivits främst i projektform, en i längden oerhört sårbar och krävande situation. Sedan något år tillbaka har vi jobbat mycket hårt med att omvandla Popkollo från ett projekt till en kontinuerlig verksamhet, vilket bland annat innebär att anpassa verksamheten och organisationen till de annorlunda krav och förutsättningar som gäller en medlemsbaserad verksamhet. Målet är att etablera en långsiktigt hållbar organisatorisk och finansiell modell för Popkollo genom att minska behovet av tillfälliga projektmedel till förmån för alternativa intäktskällor. De tre huvudområdena vi jobbar med är:

1) Statsbidrag. Målet för 2009 var minst 1000 medlemmar i åldern 7-25 vilket vi också nådde, vilket kommer göra oss statsbidragsberättigade från år 2011. 2) Sponsring. Vi har jobbat hårt med en sponsringsstruktur som tillåter olika nivåer av insatser och engagemang. 3) Fundraisers och försäljning. Ett exempel på en ”fundraiser” vi gör är Popkollo Madame, en kortversion av sommarkollot för tjejer och kvinnor över 18 år. Vi säljer också Daisy Rock-gitarrer genom vår egen shop.

Trots dessa optimistiska planer och insatser för framtiden kvarstår en del frågetecken kring hur en verksamhet som Popkollo ska finansieras i en ideal och realistisk värld. Vi märker ofta att vi ramlar mellan stolarna i systemet och inte riktigt passar in någonstans, vilket får konsekvensen att vi ofta får anpassa vår verksamhet på ett sätt som inte gynnar syftet eller resultatet. Vi är ingen ideell förening i den bemärkelsen en handbollsförening är det. Vi är inget företag som på ett direkt sätt stimulerar tillväxten. Men vi är en viktig kugge i samhället och vi märker att vårt arbete ger resultat. Vår dröm vore att sitta i ett möte med vårt regionförbund eller vår kommun och få höra att vi passar perfekt in i en kategoriinsatsområde, istället för att vi som nu ska hänga löst mellan näring och kultur och inte passa in någonstans.